Från en hunds synvinkel

Min matte har en sån där dum sak som ni kallar för häst. Jag vet inte vad den ska vara bra till, men den gör så att matte är för mycket borta ifrån mig. Ibland så tar matte med mig till stallet, men där stänger hon bara in mig i ett litet rum och går sen och hämtar den förbannade hästen. Så pysslar hon om den och går sen iväg med den och är borta JÄTTELÄNGE!!! Men värst av allt är när hon tar med den saken på VÅRAN promenad. En gång höll den hästen på att mosa mig. Matte sa att hon inte menade nått illa utan hon blev bara rädd för en soptunna. Men jag tror att hon gjorde det med flit, vem blir rädd för en soptunna? Jag är säker på att hon är ond. Man kan inte vara snäll om man håller min matte ifrån mig. Hon har säkert en plan på att ta matte ifrån mig.

 

Men så en dag fick matte en jättebra idé sa hon. Men hon vägrade tala om vad utan sa bara att vi skulle till stallet. Jag tycker inte det är så kul där men det är tråkigare att vara själv och dessutom behövde jag ta en promenad. Så jag hängde med. Väl i stallet stängde matte in mig i sadelkammaren, som vanligt. Varför hängde jag med? tänkte jag. Matte tog in sin jävla dumma häst och myste med henne. Jag ville också mysa med matte så jag hoppade upp och ner och ropade flera gånger. Men det var som att jag inte fanns. Sen satte hon på hästen massa saker, hon brukar gör det. Sen hämtade hon mig. Det är lite konstig men har hänt innan så jag trodde bara att hästen skulle hänga med och förstöra får promenad.

 

Men när vi kom in en liten bit i skogen sa matte att jag skulle sitta. Sedan tog hon bort kopplet och klättrade upp på hästen. Nu började det bli konstigt. Sen sa matte att jag fick gå men jag fattade ju ingenting, vart skulle jag gå eller skulle jag gå upp på hästen? Sen började hästen gå framåt så jag följde med. Jag gick rätt nära för jag fattade fortfarande ingenting. Men matte bara skällde på mig att jag gick för nära och sa att jag skulle springa iväg i stället. Då insåg jag. Den där häst jäveln hade vunnit och nu skulle matte lämna mig i skogen. Men så lätt ska hästen inte få vinna. Så jag började gå en liten bit ifrån men ändå hålla koll så att dem inte stack iväg. Helt plötsligt berömde matte mig och gick jag för långt bort ropade matte att jag skulle vänta eller om jag stannade och nosade så stannade matte ibland för att vänta på mig. Så hon skulle nog inte överge mig trotts allt, men helt säker var jag inte.

 

Sen kom vi till en backe och jag tänkte visa den där hästen hur snabb jag var. Så jag tog sats och sprang så snabbt upp jag bara kunde. Hästen började också springa efter. Ett tag trodde jag att den jagade mig men så såg jag att det var matte som sagt att den skulle springa. Så då sprang vi upp för backen, jag vann. Det var jättekul. Vi har varit ute en gång till efter det å då sprang vi ännu mer. Fast nu fick hästen springa fotare och hon är jätte snabb så jag hann inte med. Hon kanske inte är ond trotts allt. Men jag tror fortfarande inte på att hon är snäll, för hon tar för mycket av mattes och min tid. Men alla andra hästar som finns där dem är onda. Dem tittar på mig som om jag vore deras middag. Äter hästar små valpar?

 

Nuka


Kommentarer
Postat av: Tess

hahahahaaha vad söööööttttttt!! :)

2011-12-07 @ 11:03:23
URL: http://amorvincitomniaa.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0