Raven

Ibland vet jag inte varifrån jag får alla mina ideer, men helt plötsligt så poppar dem bara upp. På nått vis kom jag ihåg mina 50-öringar när jag kollade igenom vackans fototriss-bilder. Jag blev så tvungen att sluta upp med det jag gjorde för att testa min idé. Oj va kul det var! Det trodde jag inte då jag inte gillar att fota inomhus och jag trodde inte motivet skulle vara så kul att fota. Men ju mer jag fotade desto fler ideer dök upp om hur jag skulle fota mina 50-öringa. I slutet testade jag också att fota mina polkagriskarameller, men det var inte like kul.

Så här blev resultatet:

















Nu när jag la upp bilderna så kom jag på en till idé som jag måste prova! En riktigt kreativ kväll blev det. Härligt!

Äntligen är det dags för Fototriss igen, tycker det var ett väldigt roligt tema denna gång. Det inspererade mig verkligen. Tidigare när jag örjade skriva detta fick jag en idé om ett motiv jag ville prova. Det var så kul att fota det så jag höll säkert på i en timme. Det var länge sen jag tyckte att det var så kul att fota inomhus.

Men här är min triss...








...och en fjärde lägger jag till för att jag gillade temat så mycket :D

Dags för Fotootriss igen och jag hade nog lite tur som varit på Kolmåden i helgen. Det var väldigt kul trots att största delen av parken var stängd så fick man i alla fall se dem roligaste djuren. Vi var också inne hos vargarna idag, men dem bilderna har inte kommit in i datan än då kameran dog och är nu på laddning. Så det blev dessa bilder:

Igår följde jag med en kompis till stallet för att titta på när hon red. Oj, vad jag såg fram emot det. Allt som har med hästar att göra är så otroligt kul. Hon går på samma ridskola som jag gick på under 7 år för ungefär 7 år sen. Så jag var väldigt nyfiken på hur det var där nu. Fanns det någon gammal häst från min tid kvar? Hur var lektionerna?

Det är inte så jättemycket jag minns från den tiden då jag red där. Men två saker minns jag tydligt. På en lektion skulle vi helt plötsligt börja ställa hästen i hörnen. Jag kan inte minnas att instruktören gick igenom om hur man skulle göra. Kanske hade jag missat en tidigare lektion. Men i alla fall. Instruktören gick och ställde sig i ett hörn som vanligt. Vi andra följde fyrkantspåret och skulle ställa hästarna i alla hörn. När vi passerade instruktören så berömde hon eller gav kritik. När jag passerade kunde hon ibland säga ”Bra Jessica!”. nästa gång kunde det vara tvärt om: ”Du måste ställa hästen i hörnet!”. Jag hade ingen aning om hur man skulle göra, vad jag gjorde rätt eller fel. På den tiden var jag för blyg för att fråga.

En annan gång hade vi hoppning. Då var vi 12 personer i gruppen. Några var där för att rida igen en missad lektion. På ena långsidan var en kombination av hinder uppställda, på den andra sidan skulle vi ställa oss på led för att i tur och ordning hoppa kombinationen. Största delen av lektionen stod man där på kö och väntade. Hade man tur så hann man hoppa två gånger eller gick det dåligt så fick man hoppa lite mer. Tack och lov att jag slutade där och började på en mindre privat ridskola.

Så hur var det nu? Inga hästar från min tid var kvar. Vilket jag var glad över för ingen häst ska vara mer än några år på en ridskola, tycker jag. Mitt första intryck var att det såg förfallet ut. Speciellt det lilla ridhuset påminde om en gammal, gammal lada. Det är lite tråkigt att dem inte lägger ner tid och pengar på att fräscha upp stället. Men jag vet att det är dyrt att sköta en ridskola, hästar kostar personal ska ha lön m.m. Men man kan enkelt fräscha upp stället genom att måla det. Något personalen skulle klara av själva.

Men det var inte det värsta. Lektionerna var kaos! Det var 8 personer som red just då. Ridhuset var på tok för litet för att rymma alla dem. det fungerade när alla skrittade i samma varv. Men sen när dem skulle börja trava så blev det kaos. Först och främst så hann dem inte trava särskiljt långt innan de var tvungna att sakta av för att de kom för nära en annan häst. Men det värsta av allt var att dem SPARKADE igång hästarna. Det ända man hörde var:


Jag blev chockad över att man sparkade på hästarna. Men jag minns mycket väl hur ridskolehästarna var på min tid, sega. Så för att få kraft och en reaktion från hästen så sparkar man dem. Men problemet är att hästarna inte reagerade. De gick lika slött, men efter flera sparkar började hästarna att trava. Det konstigaste av var att läraren inte sa något. Senare uppmuntrade hon till att sparka hästen, men hon använde orde "kicka igång". Vid ett tillfälle sa hon till en elev som försökte smacka igång hästen. Att man inte ska smacka så ofta för då ”bedövar” man hästen och den slutar lyssna. Utan smackning skulle man använda ytterst sällan. Då undrade jag varför hon inte sa samma sak när en elev sparkade hästen om och om igen utan resultat.

Ni kanske läst någon gång hur man torterade en kvinna förr i tiden för att se om hon var en häxa. Ett knep var att sticka en nål upprepande gånger inom ett litet begränsat område. Om kvinnan inte kände nålen sticka in i huden så var hon en häxa. Vilket förr eller senare händer då det område man sticker på blir som bedövat av smärta.

Det är lika dant när det kommer till att spark igång hästar. En häst kanske har upp till 4 elever vissa dagar, kanske mer, som sitter och sparkar. En häst har en hög smärtgräns med dem har en otrolig känsel som gör att de kan känna även den minsta flugan som sitter på kroppen. En häst känner din minsta lilla rörelse i kroppen, trots att du har sadel på. Problemet med hästarna på ridskolan är att de inte har någon respekt för sin ryttare. Respekterar en häst inte dig så lyssnar den inte på dig, så enkelt är det. För att vinna en häst respekt så krävs det arbete, från marken! Det är inte lönt att jag ska ta upp alla risker det finns att sitta upp på en häst som inte respekterar dig. Kort sagt kan det sluta med din död.

En ridskola fokuserar bara på ridningen, inte hantering av häst. Någon genomgång om hur man borstar, sadlar och tränsar. Men det är så mycket mer man ska veta.



Nu till nästa sak, deras övning. De skulle galoppera över 5 bommar på den ena långsidan. Själva övningen gick ut på att kunna kontrollera galoppen, med andra ord att samla den. Problemet var att uppgiften var på tok för svår. En tjej som red kunde inte kontrollera hästen i galopp knappt i traven heller. Hon hade ingen balans och låg nästan på rygg när hon galopperade. Hon hade ingen kontakt med hästens mun utan tyglarna glappade jämt eller så höll hon balansen i handen vilket gjorde att hon slet i hästens mun. Jag kan inte ens minnas att instruktören gick igenom HUR man skulle göra. Jag funderade även om människorna där kunde galoppfattning för ännu en gång sparkade de igång hästarna.

Det fanns många fel och brister under den lektionen. En häst var på väg att lägga sig med ryttaren på rygg. Instruktören gjorde inget och eftersom eleven inte kunde kontrollera hästen hoppade hon av illa kvickt. Sen kom instruktören för det var ett uppenbart fel med hästen. Men hon gjorde ingenting när ryttaren satt på. Hade ryttaren inte hoppat av kunde det ha slutat riktigt illa.

Nej, ridskolan var en besvikelse. De borde ta sitt ansvar att lära eleverna hur man rider RÄTT! Ridskolan är ofta grunden för de flesta som sysslar med hästar. Det är ridskolan som lär eleverna hur man gör saker. Men dem lär ju dem inget! Det är inte så konstigt att ryttare får problem eller inte klarar av att ha en egen häst. Det är ridskolan som formar synen på hästar. Många av eleverna såg hästarna som leksaksdjur, speciellt en. En tjej som var förtvivlad, sur och irriterad över att hon skulle rida en ponny. Hon trodde att hon skulle rida ponnyn för att hon var dålig. För det är ju barn som rider ponnys och då betyder väl det att instruktören tyckte att hon var dålig. Usch, vad hon irriterade mig, så självcentrerad och upptagen av sig själv. Hon såg bara storleken på hästen och hörde ordet ponny. Hon såg inte hästens kapacitet eller vad hon kunder lära sig. För att kunna kalla sig en ryttare måste man kunna hantera alla hästar. Inte bara dem fina och dem man gillar att rida.

Jag är djupt besviken på ridskolan och arg, frustrerad och tycker synd om dem som betalar för detta! Instruktören var den sämsta jag sett på länge och jag undrar hur hon rider. Sparkar hon också hästarna så som hon lär ut?

Vill du veta hur man ska rida? Kolla här. Titta noga på hans skänklar. Kan du se att han sparkar hästen? Kan du se hur han rör på skänklarna? Hur han fattar galopp? Hur han gör galoppombyte?

Men nu vet jag vad jag ska göra med mitt liv. Jag ska start en ridskola, eller nej en hästskola. Där man får lära sig ALLT som har med hästar att göra.

Igår blev jag förföljd när jag skulle till min häst. Det var inte kul. Först började dem lite försiktigt och kom och hälsade. Men sen ville dem inte gå, gick jag så följde dem efter. Vad jag än sa så hjälpte inget. De började slita i jackan så jag nästan föll, för starka var dem. Sen tog dem tag i kamera remmen och började slita. Jag blev ju livrädd att det skulle dra med sig kameran och att den skulle gå sönder.

Sen gick jag till min häst Donna och dem var fortfarande efter mig. Sen kom en till större och gjorde dem sällskap så jag kände mig lite trängd. Man vet ju aldrig om dem får för sig att börja sparka en. Men jag tog tag i Donna och vi gick ut ur hagen. ÄNTLIGEN slutade dem förja efter

Mina förföljare var två urgulliga och mycket nyfikna föl ;D









Det tredje fölet var inte så intresserad av mig utan låg kvar och vilade.

Nu är det äntligen dags för Fototriss igen. Härligt! Denna gån är det också tävling och man kan vinna presentkort hos Coolstuff. Veckans tema är ju väl passande inför alla hjärtans dag. En dag för alla tycker jag inte enbart par. När jag var liten, eller kanske borde säga yngre, så gav jag och min vänner varandra alla hjärtans dag presenter. Vilket passade mig utmärkt eftersom jag fyller år två dagar innan så då fick man dubbelt upp av presenter.

Men annars tycker jag inte att alla hjärtans dag är så speciellt. varför ska man ha en bestämd dag för att visa hur mycket man tycker om någon? Vad gör man under de andra 364 dagarna? Nä, jag tycker det är mest press när alla hjärtans dag kommer. Speciellt om man är ett par. Då snurrar en massa frågor. Ska vi fira det? Vill h*n fira? Hur ska jag göra? Köpa blommor och choklad eller förväntar sig h*n något mer romantiskt som en middag? Tänk om h*n inte är lika seriös som jag i förhållandet? Tänk om h*n köpt något till mig och jag inte till den?

Vill du gifta dig med mig?







Ja, alla hjärtans dag är förvirrande. Men det är nog en rätt bra dag ändå.

När ni ändå är här så undrar jag, hur och var sparar ni alla era bilder? Jag tyckte att jag var smart i somras som köpte en extern hårdisk. Dit förde jag över alla mina bilder och raderade alla på datan för att få mer plats och ordning. För några veckor sedan bläddrade jag igenom den externa hårddisken och helt plötsligt hängde den sig. Den ville inte starta igen om jag inte formaterade först. Så i panik hittade jag ett data företag men dem lyckades inte få fram något. Tydligen är inte externa hårdiskar så bra som man tror. Utan dem är extremt känliga och måste ligga helt plant när dem är inkopplade och inte utsättas för några stötar. En hemsk läxa lärd då många bilder betydde mycket för mig. :(

Jag älskar Slottsliv. Titta in i alla dessa magiska slott. Endel är extremt vackra och andra är inte så speciella, eller för mig för moderna. Jag älskar historian om platsen, de vackra möblerna och alla andra ideer man hade förr. Programledaren tycker jag är jättebra och skule nog kunna få vad som helst intressant.

Idag såg jag ett avsnitt där ett par hade köpt en nästan förfallen herrgård/slott. De har gjort ett otroligt jobb. Då undar man vad fan har dem för yrken? Gården köpte dem säkert hyfsat billigt, men renoveringen och alla de gamla möblerna är ju inte billiga. Vad krävs för att ha råd att bo i ett slott eller fonare herrgård?

Men något jag störde mig på av detta par var att dem hade en chihuahua. Jag har inget emot den rasen utan tycker att den är väldigt söt. Men dem gick runt och bar på hunden överallt. Vid ytterst få tillfällen kunde man se hunden gå. Jag förstår inte människor som går runt och bär på sina hundar. Visst det kan vara mysigt att ta upp hunden för att krama eller gosa lite med den. Men att gå och bära på hunden. Nej, hundar har fyra ben som fungerar alldeles utmärkt!



Ett slott jag mer än gärna skulle vilja bo i är Teleborgs slott i Växjö. Omgivningen är så vacker, perfekt storlek, bygnadens utsmyckningar och statyer är helt underbar!! Men tyvärr så är det Växjö kommun som äger slottet, tror jag. Slottet används mest för olika tillställningar som bröllop och liknande. Tror också att det används som hotel.

Se, jag kan gå alldeles utmärkt! :D

Just nu försöker jag hitta på allt möjligt för att slippa plugga. Haft min dagliga rutin på internet, ut med hunden och leka i den ny komna snön och tillbaka till datan och in hit. Jag vet inte varför jag drar mig så himla mycket för att plugga, historia är ju kul fast dem andra ämnena hatar jag och nu när jag bestämt mig för att inte bli mäklare så tycker jag att dem är onödig. Men jag måste läsa dem om jag ska på mina pengar.

Men nu kommer några bilder. Förts är det på min hund Nuka när vi har söklek.









Nuka älskar söklekar passa nog bra eftersom han är en jakt hund så att han få använda nosen. Men jag tror att detta är ett jättebra sätt att stimulera och sysselsätta din hund. Allt du behöver är nogot kletigt som hunden tycker är gott och ett träf. Kleta på geggan i olika höjder och så får hunden nosa rätt på dem. Det bästa är att låta hunden nosa och att man inte hjälper allt för mycket genom att peka ut var alla gömmor är.

För nån dag sen var jag vin "min" lilla fors som hade frusit så vackert. Självklart lyckades jag halk så att kameran hamnade halvt om halvt i vattnet, men den klarade sig och fungerar lika bra som innan.

Jag trillade nyligen in på en blogg där en tjej hade en helt underbar fotoidé. En gång i veckan ska man ta kort på ett kort ur en kortlek. Denna idén inspererade mig till att göra samma sak, så nu ska jag leta fram en kortlek och börja fota. :D