Dagens ridskola
Igår följde jag med en kompis till stallet för att titta på när hon red. Oj, vad jag såg fram emot det. Allt som har med hästar att göra är så otroligt kul. Hon går på samma ridskola som jag gick på under 7 år för ungefär 7 år sen. Så jag var väldigt nyfiken på hur det var där nu. Fanns det någon gammal häst från min tid kvar? Hur var lektionerna?
Det är inte så jättemycket jag minns från den tiden då jag red där. Men två saker minns jag tydligt. På en lektion skulle vi helt plötsligt börja ställa hästen i hörnen. Jag kan inte minnas att instruktören gick igenom om hur man skulle göra. Kanske hade jag missat en tidigare lektion. Men i alla fall. Instruktören gick och ställde sig i ett hörn som vanligt. Vi andra följde fyrkantspåret och skulle ställa hästarna i alla hörn. När vi passerade instruktören så berömde hon eller gav kritik. När jag passerade kunde hon ibland säga ”Bra Jessica!”. nästa gång kunde det vara tvärt om: ”Du måste ställa hästen i hörnet!”. Jag hade ingen aning om hur man skulle göra, vad jag gjorde rätt eller fel. På den tiden var jag för blyg för att fråga.
En annan gång hade vi hoppning. Då var vi 12 personer i gruppen. Några var där för att rida igen en missad lektion. På ena långsidan var en kombination av hinder uppställda, på den andra sidan skulle vi ställa oss på led för att i tur och ordning hoppa kombinationen. Största delen av lektionen stod man där på kö och väntade. Hade man tur så hann man hoppa två gånger eller gick det dåligt så fick man hoppa lite mer. Tack och lov att jag slutade där och började på en mindre privat ridskola.
Så hur var det nu? Inga hästar från min tid var kvar. Vilket jag var glad över för ingen häst ska vara mer än några år på en ridskola, tycker jag. Mitt första intryck var att det såg förfallet ut. Speciellt det lilla ridhuset påminde om en gammal, gammal lada. Det är lite tråkigt att dem inte lägger ner tid och pengar på att fräscha upp stället. Men jag vet att det är dyrt att sköta en ridskola, hästar kostar personal ska ha lön m.m. Men man kan enkelt fräscha upp stället genom att måla det. Något personalen skulle klara av själva.
Men det var inte det värsta. Lektionerna var kaos! Det var 8 personer som red just då. Ridhuset var på tok för litet för att rymma alla dem. det fungerade när alla skrittade i samma varv. Men sen när dem skulle börja trava så blev det kaos. Först och främst så hann dem inte trava särskiljt långt innan de var tvungna att sakta av för att de kom för nära en annan häst. Men det värsta av allt var att dem SPARKADE igång hästarna. Det ända man hörde var:
Jag blev chockad över att man sparkade på hästarna. Men jag minns mycket väl hur ridskolehästarna var på min tid, sega. Så för att få kraft och en reaktion från hästen så sparkar man dem. Men problemet är att hästarna inte reagerade. De gick lika slött, men efter flera sparkar började hästarna att trava. Det konstigaste av var att läraren inte sa något. Senare uppmuntrade hon till att sparka hästen, men hon använde orde "kicka igång". Vid ett tillfälle sa hon till en elev som försökte smacka igång hästen. Att man inte ska smacka så ofta för då ”bedövar” man hästen och den slutar lyssna. Utan smackning skulle man använda ytterst sällan. Då undrade jag varför hon inte sa samma sak när en elev sparkade hästen om och om igen utan resultat.
Ni kanske läst någon gång hur man torterade en kvinna förr i tiden för att se om hon var en häxa. Ett knep var att sticka en nål upprepande gånger inom ett litet begränsat område. Om kvinnan inte kände nålen sticka in i huden så var hon en häxa. Vilket förr eller senare händer då det område man sticker på blir som bedövat av smärta.
Det är lika dant när det kommer till att spark igång hästar. En häst kanske har upp till 4 elever vissa dagar, kanske mer, som sitter och sparkar. En häst har en hög smärtgräns med dem har en otrolig känsel som gör att de kan känna även den minsta flugan som sitter på kroppen. En häst känner din minsta lilla rörelse i kroppen, trots att du har sadel på. Problemet med hästarna på ridskolan är att de inte har någon respekt för sin ryttare. Respekterar en häst inte dig så lyssnar den inte på dig, så enkelt är det. För att vinna en häst respekt så krävs det arbete, från marken! Det är inte lönt att jag ska ta upp alla risker det finns att sitta upp på en häst som inte respekterar dig. Kort sagt kan det sluta med din död.
En ridskola fokuserar bara på ridningen, inte hantering av häst. Någon genomgång om hur man borstar, sadlar och tränsar. Men det är så mycket mer man ska veta.
Nu till nästa sak, deras övning. De skulle galoppera över 5 bommar på den ena långsidan. Själva övningen gick ut på att kunna kontrollera galoppen, med andra ord att samla den. Problemet var att uppgiften var på tok för svår. En tjej som red kunde inte kontrollera hästen i galopp knappt i traven heller. Hon hade ingen balans och låg nästan på rygg när hon galopperade. Hon hade ingen kontakt med hästens mun utan tyglarna glappade jämt eller så höll hon balansen i handen vilket gjorde att hon slet i hästens mun. Jag kan inte ens minnas att instruktören gick igenom HUR man skulle göra. Jag funderade även om människorna där kunde galoppfattning för ännu en gång sparkade de igång hästarna.
Det fanns många fel och brister under den lektionen. En häst var på väg att lägga sig med ryttaren på rygg. Instruktören gjorde inget och eftersom eleven inte kunde kontrollera hästen hoppade hon av illa kvickt. Sen kom instruktören för det var ett uppenbart fel med hästen. Men hon gjorde ingenting när ryttaren satt på. Hade ryttaren inte hoppat av kunde det ha slutat riktigt illa.
Nej, ridskolan var en besvikelse. De borde ta sitt ansvar att lära eleverna hur man rider RÄTT! Ridskolan är ofta grunden för de flesta som sysslar med hästar. Det är ridskolan som lär eleverna hur man gör saker. Men dem lär ju dem inget! Det är inte så konstigt att ryttare får problem eller inte klarar av att ha en egen häst. Det är ridskolan som formar synen på hästar. Många av eleverna såg hästarna som leksaksdjur, speciellt en. En tjej som var förtvivlad, sur och irriterad över att hon skulle rida en ponny. Hon trodde att hon skulle rida ponnyn för att hon var dålig. För det är ju barn som rider ponnys och då betyder väl det att instruktören tyckte att hon var dålig. Usch, vad hon irriterade mig, så självcentrerad och upptagen av sig själv. Hon såg bara storleken på hästen och hörde ordet ponny. Hon såg inte hästens kapacitet eller vad hon kunder lära sig. För att kunna kalla sig en ryttare måste man kunna hantera alla hästar. Inte bara dem fina och dem man gillar att rida.
Jag är djupt besviken på ridskolan och arg, frustrerad och tycker synd om dem som betalar för detta! Instruktören var den sämsta jag sett på länge och jag undrar hur hon rider. Sparkar hon också hästarna så som hon lär ut?
Vill du veta hur man ska rida? Kolla här. Titta noga på hans skänklar. Kan du se att han sparkar hästen? Kan du se hur han rör på skänklarna? Hur han fattar galopp? Hur han gör galoppombyte?
Men nu vet jag vad jag ska göra med mitt liv. Jag ska start en ridskola, eller nej en hästskola. Där man får lära sig ALLT som har med hästar att göra.
Det är inte så jättemycket jag minns från den tiden då jag red där. Men två saker minns jag tydligt. På en lektion skulle vi helt plötsligt börja ställa hästen i hörnen. Jag kan inte minnas att instruktören gick igenom om hur man skulle göra. Kanske hade jag missat en tidigare lektion. Men i alla fall. Instruktören gick och ställde sig i ett hörn som vanligt. Vi andra följde fyrkantspåret och skulle ställa hästarna i alla hörn. När vi passerade instruktören så berömde hon eller gav kritik. När jag passerade kunde hon ibland säga ”Bra Jessica!”. nästa gång kunde det vara tvärt om: ”Du måste ställa hästen i hörnet!”. Jag hade ingen aning om hur man skulle göra, vad jag gjorde rätt eller fel. På den tiden var jag för blyg för att fråga.
En annan gång hade vi hoppning. Då var vi 12 personer i gruppen. Några var där för att rida igen en missad lektion. På ena långsidan var en kombination av hinder uppställda, på den andra sidan skulle vi ställa oss på led för att i tur och ordning hoppa kombinationen. Största delen av lektionen stod man där på kö och väntade. Hade man tur så hann man hoppa två gånger eller gick det dåligt så fick man hoppa lite mer. Tack och lov att jag slutade där och började på en mindre privat ridskola.
Så hur var det nu? Inga hästar från min tid var kvar. Vilket jag var glad över för ingen häst ska vara mer än några år på en ridskola, tycker jag. Mitt första intryck var att det såg förfallet ut. Speciellt det lilla ridhuset påminde om en gammal, gammal lada. Det är lite tråkigt att dem inte lägger ner tid och pengar på att fräscha upp stället. Men jag vet att det är dyrt att sköta en ridskola, hästar kostar personal ska ha lön m.m. Men man kan enkelt fräscha upp stället genom att måla det. Något personalen skulle klara av själva.
Men det var inte det värsta. Lektionerna var kaos! Det var 8 personer som red just då. Ridhuset var på tok för litet för att rymma alla dem. det fungerade när alla skrittade i samma varv. Men sen när dem skulle börja trava så blev det kaos. Först och främst så hann dem inte trava särskiljt långt innan de var tvungna att sakta av för att de kom för nära en annan häst. Men det värsta av allt var att dem SPARKADE igång hästarna. Det ända man hörde var:
Jag blev chockad över att man sparkade på hästarna. Men jag minns mycket väl hur ridskolehästarna var på min tid, sega. Så för att få kraft och en reaktion från hästen så sparkar man dem. Men problemet är att hästarna inte reagerade. De gick lika slött, men efter flera sparkar började hästarna att trava. Det konstigaste av var att läraren inte sa något. Senare uppmuntrade hon till att sparka hästen, men hon använde orde "kicka igång". Vid ett tillfälle sa hon till en elev som försökte smacka igång hästen. Att man inte ska smacka så ofta för då ”bedövar” man hästen och den slutar lyssna. Utan smackning skulle man använda ytterst sällan. Då undrade jag varför hon inte sa samma sak när en elev sparkade hästen om och om igen utan resultat.
Ni kanske läst någon gång hur man torterade en kvinna förr i tiden för att se om hon var en häxa. Ett knep var att sticka en nål upprepande gånger inom ett litet begränsat område. Om kvinnan inte kände nålen sticka in i huden så var hon en häxa. Vilket förr eller senare händer då det område man sticker på blir som bedövat av smärta.
Det är lika dant när det kommer till att spark igång hästar. En häst kanske har upp till 4 elever vissa dagar, kanske mer, som sitter och sparkar. En häst har en hög smärtgräns med dem har en otrolig känsel som gör att de kan känna även den minsta flugan som sitter på kroppen. En häst känner din minsta lilla rörelse i kroppen, trots att du har sadel på. Problemet med hästarna på ridskolan är att de inte har någon respekt för sin ryttare. Respekterar en häst inte dig så lyssnar den inte på dig, så enkelt är det. För att vinna en häst respekt så krävs det arbete, från marken! Det är inte lönt att jag ska ta upp alla risker det finns att sitta upp på en häst som inte respekterar dig. Kort sagt kan det sluta med din död.
En ridskola fokuserar bara på ridningen, inte hantering av häst. Någon genomgång om hur man borstar, sadlar och tränsar. Men det är så mycket mer man ska veta.
Nu till nästa sak, deras övning. De skulle galoppera över 5 bommar på den ena långsidan. Själva övningen gick ut på att kunna kontrollera galoppen, med andra ord att samla den. Problemet var att uppgiften var på tok för svår. En tjej som red kunde inte kontrollera hästen i galopp knappt i traven heller. Hon hade ingen balans och låg nästan på rygg när hon galopperade. Hon hade ingen kontakt med hästens mun utan tyglarna glappade jämt eller så höll hon balansen i handen vilket gjorde att hon slet i hästens mun. Jag kan inte ens minnas att instruktören gick igenom HUR man skulle göra. Jag funderade även om människorna där kunde galoppfattning för ännu en gång sparkade de igång hästarna.
Det fanns många fel och brister under den lektionen. En häst var på väg att lägga sig med ryttaren på rygg. Instruktören gjorde inget och eftersom eleven inte kunde kontrollera hästen hoppade hon av illa kvickt. Sen kom instruktören för det var ett uppenbart fel med hästen. Men hon gjorde ingenting när ryttaren satt på. Hade ryttaren inte hoppat av kunde det ha slutat riktigt illa.
Nej, ridskolan var en besvikelse. De borde ta sitt ansvar att lära eleverna hur man rider RÄTT! Ridskolan är ofta grunden för de flesta som sysslar med hästar. Det är ridskolan som lär eleverna hur man gör saker. Men dem lär ju dem inget! Det är inte så konstigt att ryttare får problem eller inte klarar av att ha en egen häst. Det är ridskolan som formar synen på hästar. Många av eleverna såg hästarna som leksaksdjur, speciellt en. En tjej som var förtvivlad, sur och irriterad över att hon skulle rida en ponny. Hon trodde att hon skulle rida ponnyn för att hon var dålig. För det är ju barn som rider ponnys och då betyder väl det att instruktören tyckte att hon var dålig. Usch, vad hon irriterade mig, så självcentrerad och upptagen av sig själv. Hon såg bara storleken på hästen och hörde ordet ponny. Hon såg inte hästens kapacitet eller vad hon kunder lära sig. För att kunna kalla sig en ryttare måste man kunna hantera alla hästar. Inte bara dem fina och dem man gillar att rida.
Jag är djupt besviken på ridskolan och arg, frustrerad och tycker synd om dem som betalar för detta! Instruktören var den sämsta jag sett på länge och jag undrar hur hon rider. Sparkar hon också hästarna så som hon lär ut?
Vill du veta hur man ska rida? Kolla här. Titta noga på hans skänklar. Kan du se att han sparkar hästen? Kan du se hur han rör på skänklarna? Hur han fattar galopp? Hur han gör galoppombyte?
Men nu vet jag vad jag ska göra med mitt liv. Jag ska start en ridskola, eller nej en hästskola. Där man får lära sig ALLT som har med hästar att göra.
Kommentarer
Trackback
