Raven

Det är svårt att gå från en person med bra och respekterade åsikter, till en person som andra ser som nybörjare och okunnig inom samma område. Att vara självsäker till osäker och, ja blyg heter det nog. Man trodde att man kunde mycket tills man träffar en annan person som kan så mycket mer att man känner sig fjuttig och lite irriterad. Att inte längre kunna ha en jämlik diskussion för att man automatiskt lägger sig i underläge och inte vågar säga sina åsikter för man inte längre vet vad man ska tycka.

Men man lär sig mycket och att ha Nuka med sig är ovärderligt, med honom känner jag mig trygg.

Det bästa med att bo i en ny stad är att men hittar så många nya platser. Igår var jag och Nuka ute och virrade lite och vi hittade en jättefin skogsrunda. Men vi gick inte så lång så idag var vi och utforskade den. Det jag hittade trodde jag aldrig skulle finnas gömd där. Vi gick längs en fors och jag såg förfallna murar vilket jag trodde var en gammal damm. Men det var också ruiner från en gammal kvarn där någon har bott. Så här stod det på skylten brevid.



Jag verkligen älskar historia och sån här historia är helt underbar. Någon har dött på platsen, hur vet man inte men kanske en olycka. Flera familjer har bott och jobbat på denna plats och det enda beviset som finns är en förfallen grund.





Tegelstens rester.



Hur det såg ut när kvaren stod där är svårt att säga, men kan bara gissa. Men det var fullt av träd över allt och en del var väldigt stora, så det är svårt att se hur en hel byggnad kunde få plats där. På många ställen i skogen kunde man se människors arbeten. små kanaler de grävt för att leda vattnet rätt, stenmuren de byggt för att hålla vattnet på plats som nu var täckt av mossa och träd väste ovanpå. Ååå, vad jag älskar sånt! Ännu mer när man heller inte förväntade sig att hitta allt detta i skogen. Även en mossbetäckt förfallen stenmur långt ute i skogen kan ge mig rysningar. Hur länge har den stått där och varför? Hur såg det ut på den tiden då muren byggdes? Tänk på allt det arbete de lagt ner på muren, för det är inte enbart vad du kan se på ytan. Utan stenmuren går ofta ner i jorden för att den ska bli stadigare. Tänk allt det arbete att bära fram alla dessa stenar. Tur att dem bodde i småland där det finns gott om dem.

Sen kom Nuka och jag ut på en äng och jag såg ett sånt vackert ensamt träd. Självklart tyckte Nuka att det var dags för honom att vara med på bild.



Jag pausade lite där med varm choklad och självklart skulle Nuka vara med på bild IGEN!



Sen har jag provar att redigera några bilder. Ja, det enda jag kunde göra var att förstärka kontrasterna. Inte så mycket till redigeringprogram jag har.



Även att det var kul att hitta ruinen så finns det inget härligare att se än en överlycklig hund som bara lyser av glädje genom ögonen.

Bara för att Annie så snällt utmanade mig så får jag väl ta å göra det då. Man ska alltså berätta 5 saker om sig själv som ingen vet. Svårt, för jag vet inte vad folk vet om mig. :P Men här kommer iaf nått:

1. När jag var lite skaffade jag en mus som jag döpte till Fanny. Efter att ha haft henne i några veckor födde hon 6 ungar. Jag behöll en för att min kompis ville ha en, fast den skulle stanna hos mig. Vi bad djuraffären där vi lämnade ungarna att välja en unge som de trodde var en hona. Det var en hane, så efter några månader blev fanny dräktig igen, dena gång med 11 ungar! Jag behöll en igen men denna gån fick djursjukhuset välja ut en hona, de valde rätt. Så de andra 10 ungarna och hanen lämnades på en djuraffär.
Tre månader senre när den andra honan "Pluttan" blev könsmogen så började hon och Fanny att bråka. På min födelsedag hitade jag Pluttan död i buren och Fanny satt hopkuren en bit bort, chockad säkert. Så jag tog upp henne och hon somnade snabbt i min hand.
Fanny blev en riktigt gammal mus, över två år hade jag henne. Sen får man lägga till att hon var några månader när jag löpte henne. Så hon kan nog ha blivit 3 år, vilket är mycket för en mus.

2. Jag vill bli bäst på mycket men jag vill inte träna för att bli det, utan jag vill vara en naturbegåvning.

3. Jag är en människa som skjuter upp saker, tar sen, gör sen är nog min livsfilosofi. Vilket jag också stör mig väldigt mycket på.

4. Jag är en stor dagdrömmare och försvinner lätt in i mina tankar, inte så bra när man kör bil kan jag säga er.

5. När jag var lite ville jag göra lumpen. Jag ville det så otroligt mycket, mest för att jag ville göra deras hinderbana.

Eftersom jag bara läser en blogg och hon har redan gjort denna utmaning så struntar jag i att utmana andra. Istället lägger jag till en "hemlighet".

6. Hör jag en mygga kan jag inte vara still. Känner nästan lite panik. Hör jag en mygga i mitt rum så kan jag inte sova innan jag hittat och dödat den. Jag tar även upprepande gånger på min kropp så att ingen mygga kan sätta sig eller de som redan satt sig förhoppningsvis dör. Ibland känner jag att jag gärna vill skrika.




Så hör såg mina musungar ut. Men dem var som sötast när det fått päls och lite smått börjat öppna ögonen. Men sen växte bakbenen och de skuttade runt så det var nästan omöjligt att få tag på dem.

Igår när jag vaknade tänkte jag "vad fan ska jag göra idag?" svaret blev att jag hade absolut inget att göra förutom ut med hunden och till stallt. Visst är det kul men att gå samma runda varje dag är inte särsklit insperarande. Någon bra insperation till ridningen hade jag inte heller och ofta när jag är på sånt humör rider jag ut eller rider jag inte alls. Vilket är tråkigt.
Men så slog det mig, jag ska ha stadsträning med Nuka. Jag har tänlt göra det flera gånger med aldrig blitt av. Så efter frukosten tog Nuka och jag bussen till Jönköping. Sen var jag väldigt sur över att det gick så dåligt i tisdas på hoppningen, så då kom jag på en hoppövning som jag och Donna skulle köra.
Så min själva idé är att dela med alla mina övningar. Varje dag blir det en ny för hundar och dem dagar jag har stallet så blir det ridövningar. Kankse nån av er får nytta eller insperation av dessa? Men mest gör jag det för att få lite pli på mig själv, Nuka behöver tränas i allt som finns och ridningen går så mycket bättre om man planaerar den.

Nu ska vi snart ut på promenad i jakt på 3.

Jag älskar att vakna på ett gott humör. Man får så mycket inspiration om vad man kan göra under dagen. Igår fick jag mina efterlängtade försäkringspengar så för tillfället behöver jag inte oroa mig över alla räkningar. Det ska firas med att fylla på min tomma garderob och ta en ridlektion.

 

Men innan allt det måste jag ut med hunden.

Jag är 20 år och då ska man lära sig att vara vuxen. När jag var liten kunde jag inte vänta tills jag blev stor. Jag ville ha ansvar. Usch, så korkad man var på den tiden. Räkningar ska betalas med pengar man inte alltid har. Jobb eller annan inkomst ska hittas. Allt man gör nu kommer att påverka en i framtiden. Oj, en räkning jag inte betalt och där kom anmärkningen som gör att jag kanske inte får hyra en lägenhet eller ta lån. Man kan inte heller förvänta sig att mamma och pappa kommer till undsättning då man måste göra en tråkig-vuxen-ansvars grej. Ja, så underbart det är med ansvar.

 

Men nått kul med att bli vuxen finns det faktiskt, att få körkort. Jag har kämpat i år för att få det. Eller rättare sagt ca 30 körlektioner, 4 uppkörningar och 3 teoriprov. Bli inte rädda nu att jag kör som en kratta, jag har bättrat mig. Jag har inte heller varit särskilt intresserad av att ta körkort utan bara gjort det för att man så gott som måste för de flesta jobb. Men nu ÄNTLIGEN har jag det. Idag fick jag låna mammas bil in till Jönköping. Det är en underbar vuxenkänsla. Friheten att kunna ta sig vart man vill när man vill. Man behöver inte heller fråga om skjuts. Det enda som saknas är en egen bil, så man inte behöver be om lov att låna sin mammas.