Ånger

Jag ångrar mig så mycket, något som jag visste att jag skulle göra. Men inte så här tidigt. Jag vill fråga om jag får komma tillbaka men jag vågar inte för tänk om jag får ett nej. Det skulle också kännas konstig att bara komma dit igen. Dit dår problemn fortfarande finns kvar för att lösa. Men vågar jag ta tag i det? Jag kanske gjorde rätt val. Hade jag stannat kvar så hade jag kanske skadat mig, i alla fall varit med om flera olyckor. Mina handleder hade kanske blivit värre, men om jag sökt hjälp av en läkare så kanske han kunde fixa det. Men att bo där igen, nja det vet jag inte om jag vill. Men jag vill vara där, med honom. Varför jag saknar honom så otroligt mycket vet jag inte. Det hade varit så mycket enklare om jag inte gjorde det, eller om jag visste att vi en dag skulle ses igen eller om vi höll en bra kontakt. Men jag vet inte vad han tänker och känner. Det är det värsta. Vad tycker han om att jag stack? Det är så många frågor som jag vill ha svar på.
Men om jag tar reda på varför mina handleder gör så ont. Får, vad som nu kan hjälpa och de blir bättre. Vill hon ha tillbaka mig då? Kanske till våren. Det ska jag nog satsa på. Så imon ringer jag vårdcentralen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0