Raven

Sommar för mig betyder plågsam värme, solbränna, mygg och andra hemska insekter. Men sommaren innebär också att svalka sig i sjön och galoppera i skogen så att man för en kort stund blir av med alla flygfän. Att sova ute om natten då det är lagaom svalt. Att grilla, helst flera gånger i veckan. Ut på sjön och fiska med pappa, har man tur så får man abborre. Doften från alla blommor, smaken från smultron och att föräta sig på jordgubbar.



Att bada är rätt okej om man får hämta pinnar men...



att springa på stranden är roligare.



Fast bäst av allt är att slappa i solen efter att ha badat och sprungit på stranden.

Dags för Fototriss igen. Denna gång är det också tävling. Man kan vinna presentkort från Coolstuff, hade varit en perfekt present att ge min bror. Det är ju så svårt att köpa presenter till honom, men på Coolstuff handlar han ofta. Av honom fick jag denna sak i present som man kan köpa på Coolstuff.

Döden har alltid fascinerat mig ända sen jag var liten. Människor som levde för 100-tals år sedan, hur dog dem och hur levde dem? Det väckte mitt intresse för historia. Jag är väldigt intresserad av Förintelsen. Alla människor som dog och den ondskan som fanns. Hur var livet för en jude i ett koncentrationsläger? Vad var deras tankar? Hur kunde Hitler hata så mycket?

Ibland när jag går i en trappa så slår tanken mig att allt som behövs för mig att dö är att jag trillar. Det skrämmer mig. Jag är inte rädd för döden. Jag är rädd för att livet ska ta slut så plötsligt. Det skrämmer mig, att livet är så skört. Jag vill inte dö en meningslös död som att trilla i en trappa. Jag vill inte lämna alla som är mig kära utan att ta farväl. Jag vill inte lämna min häst och hund överhuvudtaget, för om inte jag är hos dem hur kan jag veta att de har det bra?

Så varför sitter jag mitt i natten och funderar på döden? Jo, jag råkade få fram en bild och ett namn på en pojke. Han hette John Hron, han blev bara 14 år, mördad. Ihjälslagen. I år skulle han bli 31, 10 år äldre än mig. Jag var 4 år när han mördades. Idag hade han säkert haft ett jobb och en familj. Men det bestämde ett gäng nynazistiska tonåringar att han inte skulle få. Man kan se bilder på deras ”verk” på google. Jag vet inte om jag ska tycka att det är rätt eller fel att publicera sånna bilder. Jag tycker det är fel för att en anhörig kanske ser dem och påminns om det hemska. Det som är bra är att visa den ondska som finns. Vad andra människor kan göra mot en. Att få folk att reagera och göra något.

Senare hittar jag en 13 årig tjej, Josefine Boo också mördad, av sin 15 åriga killkompis. Hon dödades av någon som hon litade på. Han hade inget annat motiv till mordet utan att en tanke flög igenom honom. Hur skulle det kännas att döda någon?

Vissa tragiska händelser fastnar i mitt minne, som Fadime och Göteborgs branden. En hemsk händelse som etsats sig fast i mitt minna är mordet på Therese Rojo. Från första framsidan på en tidning som visade en bild på en ung tjej som blivit mördad så berörde det mig. Oftast så gör det inte det, visst jag tycker det är väldigt tragiskt och sorgligt när någon mördas, men Therese berörde mig djup. Jag vet inte varför. Kanske för att hon var några år yngre än mig eller påminner lite i utseendet om en vän. Men henne har jag tänkt ofta på. Kollat hennes blogg och den blogg som hennes vänner skriver om saknaden efter henne, klipp på youtube och i natt hittade jag även hennes bilddagbok.

Det känns så konstigt att se en bild på henne, så full i liv. Jag funderar ofta att tänk om hon visste vad som skulle hända. Hon planerade för framtiden, såg fram emot sitt liv, hon levde. Skulle hon gjort något annorlunda?

På hennes sista blogginlägg finns det 2000 kommentarer där det står ”RIP” eller ”Vila i frid” från människor som inte känner henne eller som gick på samma skola som henne. Jag fick bara nån sån där känsla, hur kul kan det vara att se alla dessa kommentarer om sig? Jag vet inte hur jag ska förklara känslan, men av nån anledning så gillar jag inte alla Vila i frid-önskningar. Om jag skulle bli mördad så skulle jag inte vilja ha min blogg nerklottrad med massa Vila i frid-önskningar. Jag har ingen aning om varför jag är så emot det, det är ju ändå bra att folk bryr sig.

Självklart undrar man vad det är i människor som driver någon till att döda en annan person. Om så okänd eller en vän. Det kommer man aldrig förstå. Vad gick genom Therese huvud när hennes vän försökte döda henne? Det kommer man aldrig få veta.

Det är större risk att bli dödad av en familjemedlem eller vän än av en okänd person. Många kvinnor har blivit mördade av den dem älskat, någon som dem litat på. Det känns som att man inte kan lita på nån. Kanske man borde flytta långt bort från civilisationen? Nä, det skulle bli för ensamt och den dan man går bort så vill man att folk ska sakna en. Men vill inte att det ska ta dagar, veckor eller månader innan någon upptäcker att man är död. Nej, ensam vill jag inte leva.

Ibland blir jag nyfiken och känner mig förväntningsfull. Jag vill så gärna veta vad som händer när man dör, kommer man att se ett vitt ljus kanske? Men döden väntar jag gärna med. Först vill jag leva ett fullt liv som dessa barn inte fick. Jag vill förverkliga mina drömmar som dem inte fick chansen till. Jag vill dö som en gammal och rynkig tant, med människor som jag älskar i min närhet.

Dagens Fototriss blev utsikt över Vättern.

Fototriss dags! Veckans tema är underifrån, så jag tog med kameran och hunden och gick ut på jakt efter underifrån. Över tvåhundra bilder blev det, men ändå kändes ingen rätt. Dem kändes så tråkiga eller att dem inte passade in. Men just när jag tänkte ge upp så kom jag på bilderna på min älskade Siri. Hon som varit så mycket i mina tankar den senaste tiden så det passade bra att ta med henne nu.

Äntligen Fototriss igen, har inte varit med på två veckor nu. Denna gång är det ett sånt härligt tema som man får miljoner ideer till. Så jag packade med min kamera och hund i bilen och åkte till skogen. Tre bilder hann jag ta, sen dog batteriet. Typiskt! När batteriet är fullt så är solen borta. Nåja, det får bli bilder från en sommar jag aldrig kommer att glömma och med en lite udda familj som gäst.

Första gånge vi upptäckte vårt besök var när jag hade min häst inne i stallet. Helt plötsligt började det krafsa bland några skräppåsar. Förts trodde jag att det var en av våra katter, men ingen katt kom när jag ropade. Sen slog det mig, tänk om det är en råtta! Jag gillar råttor men inte vilda och jag vill inte ha dem i stallet. Så ut med hästen i hagen. Tillbaka till stallet tog jag fram en stol, ställde mig på den och höll en sopkvast i handen. Jag började peta på alla skräppåsar tills jag hittade den som det fräste ifrån. Jag lyfte skaftet på sopkvasten och slog till lite på påsen. Inte hårt för jag ville inte skada råttan, bara skrämma iväg den. Men ingen råtta kom ut, utan den fräste bara. Jag gjorde det några gånger, men det blev samma resultat. Men ibland kom det ett konstigt ljud från råttan, ett kuttrande ljud.
När jag gav upp ringde jag pappas sambo, djurvetaren, Louise. Hon tyckte jag skulle vänta tills hon kom hem, så råttan fick vara. När hon kom hem gjorde jag samma sak igen med sopkvasten på råttan och det det konstiga kuttande ljudet kom franm igen. Då slog det i Louises huvud att detta inte var en råtta uten en igelkott. Då ringde vi till min framor, den andra djurvetaren, för att kolla om igelkottar kunde ha ungar nu. Hon var osäker och efter lång fundering så bestämde vi för att öppna skräppåsen för tänk om igelkotten hade fastnat på nått sätt där inne. När vi river upp påsen så ligger det en trasig termos där och en stor hög med hö. Vi gräver lite i höet och helt plötslit kommer rosa nakna igelkottungar fram. Synd att jag inte hade kameran med mig.
Igenkottfamiljen fick ligga kvar i skräppåsen och där växte dem upp. När dem var stora nog så mötte man dem ofta vinglandes på stallgolvet. Ibland såg man dem dia på sin mamma som snarkade högt. Det var hela 6 ungar i kullen, tyvärr hittade vi en någon månad senare ihjälkörd på vägen. Men nästa år fick vi besök av två igelkottar som försökte leta bo bland hästarnas hö på logen. Men de hittade ingen duglig plats, så vi fick inga ungar de året och har inte sett dem sen dess.









Kan ju tillägga att man borde fokusera på dessa underbara djur som håller på att dö ut och blir allt mer sällsynta.

Ibland vet jag inte varifrån jag får alla mina ideer, men helt plötsligt så poppar dem bara upp. På nått vis kom jag ihåg mina 50-öringar när jag kollade igenom vackans fototriss-bilder. Jag blev så tvungen att sluta upp med det jag gjorde för att testa min idé. Oj va kul det var! Det trodde jag inte då jag inte gillar att fota inomhus och jag trodde inte motivet skulle vara så kul att fota. Men ju mer jag fotade desto fler ideer dök upp om hur jag skulle fota mina 50-öringa. I slutet testade jag också att fota mina polkagriskarameller, men det var inte like kul.

Så här blev resultatet:

















Nu när jag la upp bilderna så kom jag på en till idé som jag måste prova! En riktigt kreativ kväll blev det. Härligt!

Äntligen är det dags för Fototriss igen, tycker det var ett väldigt roligt tema denna gång. Det inspererade mig verkligen. Tidigare när jag örjade skriva detta fick jag en idé om ett motiv jag ville prova. Det var så kul att fota det så jag höll säkert på i en timme. Det var länge sen jag tyckte att det var så kul att fota inomhus.

Men här är min triss...








...och en fjärde lägger jag till för att jag gillade temat så mycket :D

Dags för Fotootriss igen och jag hade nog lite tur som varit på Kolmåden i helgen. Det var väldigt kul trots att största delen av parken var stängd så fick man i alla fall se dem roligaste djuren. Vi var också inne hos vargarna idag, men dem bilderna har inte kommit in i datan än då kameran dog och är nu på laddning. Så det blev dessa bilder:

Nu är det äntligen dags för Fototriss igen. Härligt! Denna gån är det också tävling och man kan vinna presentkort hos Coolstuff. Veckans tema är ju väl passande inför alla hjärtans dag. En dag för alla tycker jag inte enbart par. När jag var liten, eller kanske borde säga yngre, så gav jag och min vänner varandra alla hjärtans dag presenter. Vilket passade mig utmärkt eftersom jag fyller år två dagar innan så då fick man dubbelt upp av presenter.

Men annars tycker jag inte att alla hjärtans dag är så speciellt. varför ska man ha en bestämd dag för att visa hur mycket man tycker om någon? Vad gör man under de andra 364 dagarna? Nä, jag tycker det är mest press när alla hjärtans dag kommer. Speciellt om man är ett par. Då snurrar en massa frågor. Ska vi fira det? Vill h*n fira? Hur ska jag göra? Köpa blommor och choklad eller förväntar sig h*n något mer romantiskt som en middag? Tänk om h*n inte är lika seriös som jag i förhållandet? Tänk om h*n köpt något till mig och jag inte till den?

Vill du gifta dig med mig?







Ja, alla hjärtans dag är förvirrande. Men det är nog en rätt bra dag ändå.

När ni ändå är här så undrar jag, hur och var sparar ni alla era bilder? Jag tyckte att jag var smart i somras som köpte en extern hårdisk. Dit förde jag över alla mina bilder och raderade alla på datan för att få mer plats och ordning. För några veckor sedan bläddrade jag igenom den externa hårddisken och helt plötsligt hängde den sig. Den ville inte starta igen om jag inte formaterade först. Så i panik hittade jag ett data företag men dem lyckades inte få fram något. Tydligen är inte externa hårdiskar så bra som man tror. Utan dem är extremt känliga och måste ligga helt plant när dem är inkopplade och inte utsättas för några stötar. En hemsk läxa lärd då många bilder betydde mycket för mig. :(

Just nu försöker jag hitta på allt möjligt för att slippa plugga. Haft min dagliga rutin på internet, ut med hunden och leka i den ny komna snön och tillbaka till datan och in hit. Jag vet inte varför jag drar mig så himla mycket för att plugga, historia är ju kul fast dem andra ämnena hatar jag och nu när jag bestämt mig för att inte bli mäklare så tycker jag att dem är onödig. Men jag måste läsa dem om jag ska på mina pengar.

Men nu kommer några bilder. Förts är det på min hund Nuka när vi har söklek.









Nuka älskar söklekar passa nog bra eftersom han är en jakt hund så att han få använda nosen. Men jag tror att detta är ett jättebra sätt att stimulera och sysselsätta din hund. Allt du behöver är nogot kletigt som hunden tycker är gott och ett träf. Kleta på geggan i olika höjder och så får hunden nosa rätt på dem. Det bästa är att låta hunden nosa och att man inte hjälper allt för mycket genom att peka ut var alla gömmor är.

För nån dag sen var jag vin "min" lilla fors som hade frusit så vackert. Självklart lyckades jag halk så att kameran hamnade halvt om halvt i vattnet, men den klarade sig och fungerar lika bra som innan.

Jag trillade nyligen in på en blogg där en tjej hade en helt underbar fotoidé. En gång i veckan ska man ta kort på ett kort ur en kortlek. Denna idén inspererade mig till att göra samma sak, så nu ska jag leta fram en kortlek och börja fota. :D

Dags för Fototriss igen och jag har en sån där riktig vårkänsla, så då passar det bra med blommor.

Veckans och årets sista Fototriss tema är Värt ett besök. Om man skulle fråga min hund vad han tycker är värt ett besök så skulle svaret nog bli utomhus.

Motivering:
1. Man kan springa hur snabbt man vill och vart man vill. Är man utomhus så finns det inga väggar som hindrar en eller matte som skriker SLUTA!!!!!!
2. Det finns pinnar. MÄNGDER! I alla storlekar och det finns massvis med andrar roliga saker att leka med också.



3. Det finns fina platser som gör att matte vill fortsätta gå och inte gå hem.



4. Man hittar alltid något gott att äta.
5. Ibland får man hälsa på en annan människa eller hund.
6. Matte fotar mycket vilket gör att vi ibland är ute i timmar.



Utomhus är BÄST!!

Med tanke på förra veckans tema 3, så hittade jag denna skylt. Att jag inte tänkte på denna förra veckan då den står utanför vårt hus och jag ser den varje dag.



Ja, som ni ser så har Habo inte mycket till fantasi. Men det läser man enketl genom att döpa tre gator till samma namn. :D

Nu är det dags för årets sista Fototriss, veckans tema är 3. Mycket svårt tema och det tog ett bra tag innan jag visste vilka foton jag skulle använda. Jag hade många ideer men resultatet blev inte som jag ville. I veckans tävling kan man även vinna 3 000 kr i presentkort hos Solresor.

Så här kommer min triss:







Modellen: Hubert, vår kära ardenner.

När ni ändå är här kan ni väl titta runt i bloggen och lämna en kommentar. Det är ju trots allt min bloggs en-vecka-födelsedag. ;P

Tänk så lite det behövs för att göra någon glad. För min hund behövs bara en pinne så hoppar och skuttar han av lycka oberoende av storleken. Jag är fortfarande glad över att jag kom med i finalen i Fototriss. Ja, varför skulle man inte bli glad över att någon tycker att man gjort något bra? Nu hoppas jag bara att fler personer tycker samma sak.

 

Sen vill jag rekommendera om en annan bloggare. Söker du efter en ny kamera då har hon svaret på vad man inte ska köpa. Så besök min vän Annie.

Lycklig hund



Med tanke på det senatse fototriss temat





Solen smälter snön













På väg hem flög dessa förbi, känns lite sen flytt

Tack alla som kommenterat mina bilder. Detta med Fototriss är skitkul. Inte bara att få kommentarer utan att se hur andra tänker. Jag har tittat runt på väldigt många bloggar, inte alla för gu´ så många som är med. Det trodde jag inte men det gör det hela så mycket roligare.
En del av er som kommenterat undrar hur jag fotat. Jag vet inte riktigt om jag ska avslöja det. Något hemligt måste man ha i livet.
Men idag hände något rkitigt kul. Jag har kommit med i finalen. Något jag inte trodde eller ens hade tanken på att jag skulle vara med i. Men det gör allt så mycket roligare.

Så snälla rösta! :D

Första gången som jag är med i Fototriss. Jag var ute en kväll och testfotade lite olika saker, och resultatet blev så här:

Vad tycks?

Men först måste jag lista ut hur man lägger in bilderna. Min första blogg så jag känner mig rätt förvirrad. Men vad tycker ni förresten om utseendet? Jag tror att jag gjort tre olika bloggar för att jag blir aldrig nöjd. Jag vill både ha något kul och personligt men ändå diskret och professionellt. Men antingen känns det lite för barnsligt eller tråkigt. Jag har heller inget vidare bildbehandlingspogramm, skulle inte hjälpa om jag hade då jag inte kan mycket.

 

 

 

 

Denna gång kan man vinna ett pris.